Känner igen rädslan som vibrerar. Känner igen vreden och revolten. Känner igen känslan av att inte få vara ifred. Känner igen känslan av att inte komma undan övervakningen och fördömandet, att inte ha någonstans att ta vägen med tankar och känslor. Känner igen rädslan för att tänka fritt. Känner igen rädslan för egna känslor. Känner igen maktlösheten. Känner igen hopplösheten. Känner igen hela situationen. Känner igen, känner igen och igen.
Storebror som ser är ingen match mot den allseende, övervakande guden som ser allt du gör. En bättre barnvakt kan inte uppfinnas. Ögon som ständigt bevakar, givetvis för din egen skull.
Signalspaningslag, FRA, kameror både här och där, övervakningssamhälle,…
Självcencur, sjlävfördömande, självförminskande. Att låta sig skrämmas till självövervakning. Att skämmas för tankar, känslor, för allt det en människa är och bär. Att välja kravmärkta, godkända vänner. Självkontroll och att följa normen för hur en god människa skall vara. Det är vad det handlar om, alles.
